Björnburgaren ackompanjeras av bland annat mandelklyftpotatis, dressing med varmrökt lax, smörstekta kantareller, och grovt rågbröd.
Foto: Anders Hanson
 
Hotelldirektören Fredrik Thorsvret har ett förflutet i Dalarna. På ett 50-årskalas där nyligen träffade han charkuteristen Mikael Karelius som tar hand om allt slags vilt. Han har en hel del björnkött i sina kylar.
Fredrik Thorsvret fick en idé. Varför inte göra burgare av björnen? Som komplement till de burgare man serverar på puben.
– För att ha något som ingen annan har, för att sticka ut lite, förklarar Fredrik Thorsvret.
Men hur tillaga burgaren?
Uppdraget gick till köksmästaren Rolf Rätz.
– Jag tänkte förstås på björn, på skog och vildmark, säger han. Och vad äter en björn? Lax, det ville jag ha med, och lingon och kantarell.
För att få in än mer vild smak droppade han lite gin i dressingen som blandas med varmrökt lax.
Här finns ingen pommes frites, men ett grovt rågbröd. Och mandelklyftpotatis.
Personalen på Statt har provätit.
– Jag förväntade mig något väldigt annorlunda, säger festvåningschefen Malin Lundberg. Det smakar vilt, men inte så mycket som jag trodde. Köttet är mörkare och torrare, och med mer fibrer som ger tuggmotstånd.
– Den som ätit björn en gång glömmer det inte, säger hotelldirektören. Det här är något för tyskar som kommer hit på älgsafari och kan avsluta med en björnburgare.
Smaken av björn sitter i länge efter måltiden. Och det dröjer innan man blir hungrig igen. Länge.